Där satt jag, utan så mycke bekymmer. Med ett starkt trovärdigt leende på läpparna.
Undrandes över hur jag eller OM jag skulle klara av allting som väntade framför mig.
inte förens nu fick jag svaret. Jag klarade av en del av de, men kraschade resten.


jag i vänstrahörnet längst ner