Försöker så gott jag kan genom att skratta.
Skratta bort smärtan som kommer om och om..
Känslan av att inte veta vad man ska ta sig till
oroar mig,gör mig rätt och så jävla frustrerad.
ghaa , haha ååååh de är så jäääääävla irriterande.
Jag hatar´t rent utav sagt. Allt jag gör görs så jäkla
automatiskt. Känns som att jag står någon annan
stans och kollar ner på mig själv. Tom. jag är för fan
helt tom. Och hur bra känns de då? inte bra alls kan
jag då tala om för er.
 
De här spåra ju ur. De känner jag de. eller snarare
de läser jag de. Men ibland ska man väl få göra de också?

Jobbar över till 6 igår. Jag&mickis. Duktiga är vi.
Sen in till stan. Eftermiddagen/kvällen/natten var uppochner.
Varför vet jag inte. Men jag vaknade helt kall. Rädd för mig själv
och rädd för vad som väntar. Jag kan inte annat än att tänka
" de visar sig hur allt blir ". Jag skiter i de här nu.

Var iallefall hemma till halv 5 idag.
Sov en halv timme sen ruscha jag
ner till stallet. Började rida grändie som
var super fin! Åh vad glad jag var! duktiga häst.
Sen efter de var de kejnams tur. Han var lika fin han!
Trimmade dom båda ute på stubben. Skönt väder var
de ju också.

Sen vart de käk, duscha och pussa på douglas.
Nu sitter jag här. Fortfarande helt ställd över hur
cpskadad jag är. Men jag landar väl jag också med
båda fötterna på jorden någondag? Eller ?

Standing strong.


men hur kan jag?


haha drog nyss till med en gråtgubbe men
kände att de vart lite väl drastiskt. eller tragiskt ?
Äh inte fan vet jag, fel vart de iallefall.

men inte är de lätt alla gånger?

jag har ont överallt .

jag lägger ner de här nu.
hörs