hur ont de gör i mig när gamla bilder kommer fram
när jag inte är beredd. De är nästan som att jag blir
skrämd, de bara hugger till och jag känner att ögonen
vill fyllas av tårar. Istället biter jag ihop, klickar ner skiten
och skakar huvudet för att komma tillbaka till verkligheten.
Som alltid.

Jag äter halstabletter, Douglas tittar på.
Vi är som ett team han och jag. Eller ja
han hänger med på de mesta sötisen.

Nu tänker jag bege mig till sängen.
innan jag deppar ihop.

Imorgon är en bra dag.

hörs




en lite brunare linn