så känns de. Vill lägga mig ner och skrika, skrika åt dig att du inte förstår.
att de du skriver och säger bara får mig att känna mig som en skit.
Hatar att känna känslan av övergivenhet? att man gör fel val hit och dit.
Varför blir de så här? vad gör jag för att lyckas ? Eller snarare misslyckas ?
Varför kunde inte allt bara rulla på som de gjorde förut?
Vill bara spola fram tiden och se om de kommer kännas lättare,
för just nu känns de rent åt helvet.

jag gråter när jag ser bilder på oss tillsammans.


Känner för att stänga in mig någonstans och slippa
ha kontakt med någon. låt mig bara vara, låt mig bete mig som
jag vill.. åååh

" men du är fortfarande min lilla linn "

när kommer jag bli stor ?
när kommer jag kunna sluta tänka på allt som inte längre berör mig?
Eller som jag borde släppa på, lätta på tankarna?


en soulmate behöver man.
jag har funnit min och jag hoppas
jag behåller den. Även fast jag är
som jag är, beter mig som jag gör.
För jag gillar den

nu är de sista gången för ikväll jag skriver godnatt
hörs