snälla släpp bara taget om mig. låt mig tänka
på nått annat. jag vill bara springa ifrån alla dessa tankar
och funderingar du ger mig. Jag hatar att du vet precis hur man
ska göra, precis hur du ska få en att känna sig så här kluven.
jag vill bara ge dig en sån där blick som bevisar att jag inte längre
finns kvar. Men den finns inte där ? och som alltid står du kvar, med mitt hjärta i din hand..
varje varje gång...

dag ut och dag in.
är du inte bara en i mängden?