29 Oktober - ....

jag hatar när tröttheten river tag i en och sliter upp varenda litet
sår. Hatar att känna plågan att undra.. Går bara och väntar på att
verkligheten ska hinna ifatt och jag verkligen ska inse vad som sker
utanför min egna lilla värld. Jag är inte beredd på de, jag vill inte de..
Men å andra sidan vet jag ingenting alls? Kanske är inte saker och ting
som jag tror att de är? Jag väntar bara på att de ska kännas mer än
de redan gör..


Visst fan är de galet?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0