att smärtan kan sätta sig så inåthelvete djupt.
När de ena stunden inte märks av alls..

man kan verkligen säga att de här skrämmer mig ännu mer.
usch för att fästa sig, för att tycka om,för folk som lämnar spår.
Usch för mig själv och alla situationer jag inte hanterar.
usch för att jag gör vissa saker så fruktansvärt mycke svårare än
vad jag behöver. För så här ont hade de inte behövt göra, om jag
bara inte gav mig in på de från början och inte tillät mig själv.
Men ja, vad säger man?

Gjort är gjort.

och som mallan hade sagt.
När man är längst ner kan man iallefall bara ta sig uppåt.
Och visst fan äre så!

hejja hejja..