in de som fanns..
--

Är hemma idag, tanden eller den så kallade tanden, ( den är ju borta ) har inte låtit
mig och douglas sova mycke..Så de vart en hemma dag.
Vaknade kl alv 9, legat och läst min braiga bok i 2,5 timme, fin fint de!
Nu har jag slängt i mig lite käk och ska vidare ner till stallet och rida
igenom Kejnam&grändie, sen Nallieboy ikväll om jag orkar.
Min tandläkare skulle ha dödat mig, får inte anstränga mig meeeeeen.
Anstränger jag mig inte är de istället hjärnan som går på högvarv,
sånt pallar jag då fan inte med.

När hästarna här hemma är färdiga ska jag nog gå och attackera
min vän Jenny, vad som händer där vet man inte. Allt från skrikande barn
till skrattandes idioter, precis så som jag
vill ha de!

ändå sitter jag kvar här...

Ena stunden förstår jag så väl vad som borde ske
vad jag borde göra, sen vänder de så fort att jag
inte alls hinner med..Jag bara far omkring mellan glädje
och ilska fram och tillbaka, tillbaka och fram.
De här leder ingenstans ?


Förstår inga minnen, du vill inte se mig så här..

Kanske vart jag skrämd av att någon ville komma mig så
nära, någon som så gärna ville förstår att jag stängde ut
allting på ett vips.. Kanske som ett försvar? Kanske för att
de är så de alltid vart.. ?

Antagligen kommer du aldrig få en förklaring.
För rösten tillåter inte att orden ska komma fram..
De är dumt, väldigt jävla dumt.
Men samtidigt så är de jag.

Och nu ska jag ta mig själv och den här jävla tandvärken
och gå ner till något av de jag älskar mest.
Älskade djur.

Hörs

Ringa ett viktigt samtal ska jag ju också göra.
iiih, men låt mig DÅÅÅ


En varm sommar dag i början på en underbar studenvecka
lekte jag transa eller någonting liknande, men de var ju
också en upplevelse.