nått av de iallefall.

Här ska ni få höra vad jag lyckades med en dag i tvåan på gymnasiumet.

De var så här att jag hade syslöjd. Jag satt så fint och faktiskt lugnt vid
en symaskin och sydde på nått random. Då de rätt som de var kom in en
kille från min årskull in i rummet. De han sa var ( dock med helt sjukt konstig röst )
"jag vill iiiiiiiiiiiinte vara här.. Jag hatar syslöjd. Jag vill nästan döda syslöjd, de borde
inte få finnas. Jag vill inte sy, jag vill byta, men ingen tillåter mig. jag HATAR syslöjd."

bla bla bla, så där malde han på och jag dog nästan av skratt redan då.
De stod helt klart och tydligt i pannan på mannen att nått fel var de ju.

Vi fick rast och jag gick ner i ett litet rum i c-huset för att prata med
en kompis, Där satt också en lärare. Helt hysteriskt började jag berätta
för den här vännen HUR SJUK OCH FUL OCH ALLMÄNT STÖRD DEN HÄR
människan lät/såg ut/betedde sig. Haha ååååh vad jag skratta, ja ni vet
ju själva hur jag kan vara. jag härmade den här kille och donade

Rätt som de är frågar den här läraren som var i samma rum
"vad hette den här kilen?"

jag svarar i all skratt " HAHAHAHHA SEBASTIAAAAAN, ÅÅH JAG DÖR "

vet ni vad jag får för svar ?

" Mmm.. GRATTIS de är min SON!! "

haha men tror ni jag dog eller ?
där har jag stått och fulat mig i säkert
5-10 minuter och så säger hon så!?

mitt svar vart.. "hehe jaha.. ojdå, men så konstig var han inte.."

haha