Idag var jag hos doktorn igen.
Både helt sjukt bra nyheter och
samtidigt helt sjukt dåliga.

Operation måste ske, men jag slipper ta ben
från höften för att ersätta "glappet" i handen,
utan dom skulle sno en bit lite längre upp i armen
bara. ( plus för de ) Men sen uttryckte den lille doktorn
sig så här " de här är de sämsta benet i HELA kroppen
man kan bryta, de är svårläkt och vi har bara 3 läkare
i hela v-ås som kan operara" med andra ord, BLÄ!

Inom 6 veckor skulle jag iallefall få tid.
Förhoppnigsvis tidigare. Skruvar skulle
tillsättas för att hålla ihop skiten jag lycktas
med. Benbiten är tydligen fortfarande på vift
och de är typ som de är.. Sen är till de värsta
: GIPS I 6-8 veckor!! FATTAR NI S E X T I L L Å T T A V E C K O R !!?!?!?

oh my gåååååd..

paniken var egentligen inte att jag bli handikappad så länge
utan att min lärlingstid lär skjutas upp.. Åkte direkt från v-ås
till Nikita för att prata med min handledare. Och gullig som hon är
sa hon " jag vill verkligen få hit min lärling och du är den jag verkligen
vill ha, så är de inte emot dig får du gärna brja som vanligt även fast
du har gips" åhh! jag höll på att börja gråta av lättnad när jag gick ut därifrån!

så nu mår jag inte lika dåligt längre fakiskt.
Visst har jag ångest över att jag inte kommer
kuna rida ordentligt ( observera ordentligt ) kan ju faktiskt gå litegranna.
och för att jag kommer dö av rastlöshet.. Men de viktigaste
är iallefll löst och huvudsaken jag blir bra..

--

Nu ska jag emot doktorn och mammas vilja rida
mitt hjärta. Sen ska jag och jenny ut på en springtur
och jag är redigt taggad!

två dagar kvar till gaddning.
tro mig att jag längtar!

hörs


från 120 i söndags

observera min asvslappnade pappa i bakrunden
med vit tröja, jag tror jag dör haha